Menyn Ansvaret Förvildade Mer katt Hälsningar Länkar

Sommarkattens klagan

Ingen ville ha mig när sommaren är slut.

Ingen ville ha mig så mig satte dom bara ut.
Vad då ?
Är jag inte lika söt som när jag liten var ?

Tror ni jag själv kan jaga min mat ?
När jag alltid fått serverat på fat.

Jag suttit här flera dar vid er dörr.
Men ingen har öppnat och kallat in mig som förr
Nu känner jag på mig, jag har inte långt kvar.
Ingen ville ge mig den kärlek som förbjöd.
Att jag for illa i livet
Ingen tog hand om mig som förr
Därför fann de mig död vi er dörr.

Nu lever jag lycklig i en annan värld
där allt av kärlek är mig givet

För,

ingen ville ha mig när sommaren var slut

Dikt av Bror Rosquist


Besök gärna hans hemsida: Bror Rosquist



Sweety


När jag första gången höll i dig,

så kände jag att nåt felades med dig.

Veterinären sa att du plattbröstad var.

Att du kunde leva och ha det bra.

Fick av en kompis veta att

det du hade kunde bli värre med ålderns takt

13 veckor hann du bli, ja, sen slutade ditt liv.

Så pigg och alert du hela tiden var,

så man trodde att du många år skulle ha kvar.

Helt plötsligt runt 21-tiden på kvällen symptom du visade fram

en timme och tjugo minuter senare du somnade in i min famn.

Av vet. du sprutan fick och somnade in.

Du lilla underbara Sweety, tack för kärleken din!

13.8.2003 Skrivet av A.Rova Grip 14.8.2003

Om Sweety hos mig!

Jag var sommarens katt

Aftonbladet 3/11 2000


En liten kisse mjuk och len.
Kom till er på skraja ben
Är dom snälla? Får jag mat?
Titta, strömming på ett fat!
Detta är livet, här vill jag stanna,
åh, så skönt när ni kliar min panna
Jag njuter av livet, sommaren går.
En dag väskor i hallen står
Familjen tar bilen till staden far.
Jag tänkte det blir nog över dan.
Kissen väntade länge och väl.
En ensam och övergiven själ.
Som familjens leksak över sommaren han dög.
Ensam han begravs i en jättesnöhög.


Insänd av Therese Turlen

Sommar tragedin

Sommarkatten-det är jag.
som fick ett hem en sommardag
Jag kramades och skämdes bort,
i sommartid, som var så kort.
Jag sitter nu på förstubron,
på människan förlorat tron.
Har de glömt att ge mig mat,
som jag fick förr på blommigt fat?

,
Jag tror, de har flyttat hem till stan
för jag har väntat här ute hela dan!
Dörren låst och här är så kallt.
Var är de människor, som var mitt allt!
Hur kan de glömma en liten katt?
hur går det sedan, när det blir natt?
Vad skall jag göra , hur ska det gå?
Jag sitter här med mina fyra små.

En natt jag mötte en räv i en dunge,
jag slogs för de mina - men han tog en unge.
Nu är det afton, snart åter natt,
så är det att vara en sommarkatt.
Orkar jag möta en fara åter?
Skall jag få leva? Förlåt att jag gråter!
Min önskan av livet - det vore att
Få vara en älskad året-runtkatt!

Saxat ur "Kvällstunden"12sept-03 Lena R

Liten katt

Liten katt så ensam gick,
Komma hem igen den inte fick

Familjen ville inte veta av katten mer
Katten jamar, men familjen inget ser

Att ha katt det jobbigt var
Familjen ville inte ha katten kvar

Att avliva katten var det inte tal om
Att döda , gör man inte liksom

Katten ett rovdjur är
Katten lämnar dom där

Där ute i naturen går det bra
Där ska katter va

Katten van att få serverad mat
Söker runt, men hittar inget fat

Kallt börjar det bli
Och ingen säng att sova i

Katt till människor söker sig
Människan katten träffar på är inte snäll

Katten drar sig undan mer och mer
Lägger sig under en gran och finns snart inte mer.

Skrivet av Anne Rova Grip

Animerat om Regnbågsbron